AIDA CHEHREHGOSHA: I can't stop thinking
”Det är kväll. Jag står och borstar tänderna. Tittar ut genom fönstret. Börjar tänka. Det försvinner. Vi gör oss i ordning för att lägga oss. Allt är lugnt och stilla. Vi släcker lamporna och det blir mörkt. Ögonen börjar sakta vänja sig vid mörkret, lika sakta och påträngande kommer tankarna igen. Sakta, sakta.
Det börjar oftast med en lite enkel och betydelselös tanke. En mysig tanke som drar vidare till något annat. Något som jag inte vill ha inom mig. Inte inne i mitt huvud. Är dörren låst? Hörde jag något? Är någon här? Inne i huset? Hörde jag nåt? Nä det gjorde jag inte. Dörren är låst. Men tänk om? Vad är det för lukt? Det var inget. Det är inget. Sluta!
En tanke för mig till en annan. Får mig att tänka att idag inte är samma dag som igår. Den är förlorad. Det som hände igår finns inte längre. Han finns inte längre. Vi finns inte längre. Varje gång jag fotar honom så tänkter jag att det här känns som sista gången. Jag ser framför mig hur vi tittar tillbaka på bilderna med ett enormt tryck över bröstet. Han finns inte längre. Varje gång jag stannade till lite extra och njöt så kände jag mig samtidigt tom. Tiden går. Tiden går. Tänk om det tar slut. Det tog slut. I tankarna i alla fall. Och jag somnar med dom svarta tankarna i mörkret.”
Aida Chehrehgosha, april 2014
”Det är kväll. Jag står och borstar tänderna. Tittar ut genom fönstret. Börjar tänka. Det försvinner. Vi gör oss i ordning för att lägga oss. Allt är lugnt och stilla. Vi släcker lamporna och det blir mörkt. Ögonen börjar sakta vänja sig vid mörkret, lika sakta och påträngande kommer tankarna igen. Sakta, sakta.
Det börjar oftast med en lite enkel och betydelselös tanke. En mysig tanke som drar vidare till något annat. Något som jag inte vill ha inom mig. Inte inne i mitt huvud. Är dörren låst? Hörde jag något? Är någon här? Inne i huset? Hörde jag nåt? Nä det gjorde jag inte. Dörren är låst. Men tänk om? Vad är det för lukt? Det var inget. Det är inget. Sluta!
En tanke för mig till en annan. Får mig att tänka att idag inte är samma dag som igår. Den är förlorad. Det som hände igår finns inte längre. Han finns inte längre. Vi finns inte längre. Varje gång jag fotar honom så tänkter jag att det här känns som sista gången. Jag ser framför mig hur vi tittar tillbaka på bilderna med ett enormt tryck över bröstet. Han finns inte längre. Varje gång jag stannade till lite extra och njöt så kände jag mig samtidigt tom. Tiden går. Tiden går. Tänk om det tar slut. Det tog slut. I tankarna i alla fall. Och jag somnar med dom svarta tankarna i mörkret.”
Aida Chehrehgosha, april 2014